Debattartikel: Sverige bör göra som Finland – en ny modell för snabbare tillstånd

Sveriges energiförsörjning har tappat många år av utveckling och står till stor del och stampar i en struktur från åttiotalet. Det gäller kraftverken, oavsett vilken teknik som används, och distributionsnätet för främst el. Nu har sakernas tillstånd och det starka behovet av upprustning kommit att uppmärksammas de senaste åren då de negativa effekterna av en föråldrad kraftdistributionsstruktur blivit alltmer påtagliga.

På sistone har vi dock sett många positiva initiativ för att minska Sveriges sårbara situation. Men processen är trög, inte minst myndighetsprocesserna med alla nödvändiga tillstånd tar tid och kan lätt fördröjas.

Det går ofta många år innan det första spadtaget är taget. Tillståndsprocesserna följer varandra i en mängd olika steg där allt kan bli avblåst eller bli liggande på grund av formfel, för att någon instans lägger hinder i vägen eller för att någon är missnöjd med placeringen av byggnader, ställverk, kraftlinjer och liknande. Absolut rimliga krav på att få sina synpunkter hörda och vägda drar ut på tiden.

Sammantaget kostar alla förändringar tid, innebär förseningar och betyder att kalkylerna inte håller. Särskilt invändningar av miljöskäl tar mycket tid. Samtidigt är det större miljöhänsyn som driver kraven på en förändrad energiutvinning och distribution. Frågorna är inte enkla. Att få ett besked om något fem år senare där förutsättningarna kan ha ändrats i grunden liksom kostnaden för att hålla alla uppdaterade i processen kan mycket väl verka avskräckande.

I Finland håller man på att införa en ordning där den bärande tanken är att det går att ansöka parallellt till alla myndigheter vars godkännande tillstånd krävs. Tidigare har det i Finland liksom i Sverige krävts att det ges tillstånd av alla instanser i tur och ordning. Något som gjort att det blivit många länkar i tillståndskedjan där potentiella fördröjningar kunnat ske i alla led.

Den nya modellen gör att alla som ska komma till tals i en fråga får göra det samtidigt och att alla invändningar kan bedömas samtidigt. Inte så att de olika skälen måste bedömas vart och ett efter varandra i en lång rad.

I Finland är det dessutom tänkt att en myndighet ska ha huvudansvaret för att lotsa ansökan genom processen vilket också är ämnat att effektivisera och få allt att löpa både smidigare och snabbare. Då skulle de sökande på ett tidigt stadium kunna ta ställning till om det är värt att fortsätta processen för att bygga något och om man i stället ska satsa på någon alternativ lösning eller helt lägga ned ansträngningarna att få något till stånd.

I Finland är förhoppningen att det mesta kan skötas via en kontakt i myndighetsvärlden.

Ska myndighetsprocesser ta ett eller fem år? Låt oss anamma Finlands initiativ – för miljöns skull.

Anders Hallgren
vd Fimpec Sverige

Artikeln publicerades ursprungligen på NyTekniks hemsida.  » Läs mer

Alla nyheter